"Det är denna process - detta flöde - Jesus talar om som det "levande vatten" i Joh 7:38:"
Född på nytt - vad innebär det?
Kristendom handlar inte om att prestera utan om att kapitulera inför Gud. Lärjungaskap till Jesus handlar inte om religion och plikter, utan om att ha en relation med Gud. Det är så enkelt.
Men behöver man verkligen göra upp med sitt eget ego fokus för att bli frälst?
Ja, exempelvis: Om man är fylld av sitt eget ego då kan man inte/vill inte fyllas av Guds kärlek för man har redan ett fokus: en själv. Emedan kärlek är ju fokus/tyngdpunkt på andra människor.
Ddet är inte förens när man är svag som man inser att man behöver Gud. Det är också då man kan vända sig till Gud och få tanka på av hans villkorslösa kärlek i hans närhet. När det skett kan man ge ut lika villkorslöst som man har fått kärleken, man har ett ställe att tanka på kärlek. Det ger en också ett hopp för hopplösa människor man vet att det hela inte ligger på ens egna axlar, man gör det lilla man kan och kan alltid tanka på av Gud kärlek. Det är därför kristna är så bra på missbrukarvård, de kan älska den där extra milen trots att missbrukaren ofta är en notorisk egoist!
Religösa människor (som nog inbegriper alla kristna då och då i svaga ögonblick) tror i motsats till det att de handlar om att jag ska göra goda gärningar utifrån mitt eget godhets förråd. Något som jag måste bevisa för att verka duktig. Men om man gör en god gärning för att verka god, är man god då på riktigt då?
Gör man inte det då för att man själv ska känna sig bra, glad och nöjd med sig själv (och slippa ha dåligt samvete), som en okristen vän till mig undrade? Är det då för den andre, eller för sin egen skull man gör något främst då? Är verkligen då den s.k. altruistiska handling, det som vi gör av kristen plikt, en osjälvisk handling då?
Jag tror inte det. Det man istället bör göra är att rannsaka sig själv och kapitulera inför sin kärleks brist och "strunta i att göra kristendom" och istället böja knä i sitt hjärta och umgås med Gud och få smaka på villkorslös kärlek så kan man om än inte lika fulländat ge vidare av/spegla den villkorslösa kärleken.. gratis och för intet..
Det är denna process - detta flöde - Jesus talar om som det "levande vatten" i Joh 7:38:
"Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger." Och det är det som det handlar om när Jesus säger i Joh 3:3: - att man måste bli född på nytt för att komma in i Guds rike. Det handlar inte om att prestera utan om att kapitulera (man ta emot syndernas förlåtelse och en förståelse om sin egen otillräcklighet och får en ny grund för sitt liv och ett nytt fokus! Ett nytt ödmjukt hjärta helt enkelt! Ett barnaskap till Gud på det vis som det var menat från början!
Det är att bli frälst, det är att låta Gud flytta in i ens hjärta..
Sen skadar det inte att läsa Johnnesevangeliet kapitel 3 vers 16 i Bibeln och säga ett litet amen! Sen är det klart! Sen är bara att gå vidare med din nyfunna relation med Gud!
=========================================================
PS./FAQ
Till dig som tvivlar på din egen frälsning:
Kom ihåg att frälsningen inte är en prestation utan bara nåd för att du accepterat att Jesus dog i ditt ställe, så slappna av. Det är det enklaste i världen det är bara att säga, tack Jesus! Det är där frälsningen börjar! Börja bara släppa mer åt mer av ditt eget liv i Guds händer! Rom byggdes inte på en dag, och Gud kan inte att renovera hela ditt hjärta i ett svep, du har ju en egen vilja som han måste dansa med tills dess att den förstår dansen helt utantill själv och tills du börjar gilla dansen själv! Lite rolig liknelse: Gud häller ingen mirakelsås med kärlek i din mage utan att sluta, så du får i dig så mycket så att du kräks! Han låter dig själv få smaka på såsen i din egen takt! Han har ju inte utplånat din vilja utan han kommer bara får den att dansa en ny och himmelsk dans full med hans kärlek! me
Men jag kan inte älska dessa själviska idioter!?
Om du inte orkar få kärleken att flöda vidare till andra människor, du vill inte förlåta folk som gjort dig illa. Även efter du haft en frälsningsupplevelse.. Då vill jag att du ska komma ihåg att du själv varit i det träsket, alla är vi syndare. Ha nåd med andra. Ha hopp för andra! Det Gud gjort i ditt hjärta det kan han lika enkelt göra i andra! Svaret är då inte att ge upp i sådana fall eller att kämpa på med dina sista krafter och prestera kärlek tills du blir arg och frusterad en bitter religös person! Nej, låt då istället dina hjärtas rötter gräva djupare i Guds kärleks mylla så att kärleken kan flöda in i alla ditt träds grenar! Se på Jesus ansikte som strålar kärlek! Trace your steps backwards till det ställe du sist möte Jesus och hur ditt hjärta var inställt då! Börja där.. Ta en promenad, va med Gud när du diskar, tanka på av hans kärlek i vardagen! Be för människorna du inte kan ta - försök få Guds ögon för dom! Att be för sina fiender fungerar! Man börjar älska dom och blir deras vän istället! Det kan jag bekräfta från egen erfarenhet. Va alltid kvar i kärleken och nåden förutan det är du inte kristen/Jesus lärljunge, Gud spelar inte boll med haters (de spelar med ett anna lag).
Räcker det inte med att jag vet mycket om Gud och att jag tror lite på Jesus?
Lura inte dig själv att tro att veta mycket kunskap om Gud räcker för att vara kristen. Fakta: Kristendom är att älska Gud av hela sitt hjärta och sin nästa sig själv. Fakta: Man kan inte älska folk eller vara helig och god i teorin, eller genom att läsa om det (inte ens om det står i Bibeln)! Det är en attityd i hjärtat som är det viktiga i din bibelläsningen, som gör dig öppen för vad du läser i sånna fall.. Med rätt attityd blir det vettiga resultat av att läsa Bibeln. Gud kan iofs väcka grejer, genom sin ande när du läser, han är en nådefull och kreativ Gud. Det enda som du bör koncentrara dig på är du kan inte göra "ett enda hår på ditt huvud vitt" som Jesus säger, du kan inte rädda dig själv. Gud behöver rädda både ditt förflutna (genom sitt kors och nåd) och din framtid (genom sin helige ande och kärlek och nåd)! Gör Jesus till din herre nu! Sluta slösa din tid på att fundera ut massa teorier och lösa alla världens tankeknutar innan du tar steget till Jesus, han är alltid en bön bort, oavsett alla teologiska knutar du går runt och bär på, du vet aldrig om den här dagen är din sista, slut fred med Gud inför Jesu kors.
Men vad är kärlek?
Sann kärlek är inte likgiltig, sann kärlek gör något åt saker som inte står rätt till, sann kärlek är aktiv (för de andras skull).
Läs Korinterbrevet kapitel 13!
Hur ska jag ha kärlek till mig själv?
Det kan du be om! Och om du vet att Gud älskar dig så kommer du nog få mycket enklare att älska dig själv, inte kan väl skaparen av Himlen och Universum ha helt fel? Och om du inte tycker så mkt om dig själv, då är det väl lika bra att du litar på någon annan än dig själv (som skapat allt, som vet allt, som är kärlek, som är din himmelske far). Lita mer på han som säger att du är bra och värdefull istället!? ;D
Sann kärlek är också att ha nåd med sig själv också, precis som Gud har nåd med en (det är ju det han främst vill av allt i världen; allas väl -
så även ditt väl - och att hjälpa oss och förlåta oss, att va nådefull mot oss). Och om vi går fel, vad gör väl det? Gud kan låta kärleken och nåden flöda över även där! Det viktigaste är att man stays in touch och hålla sig nära Gud och hålla sitt hjärta mjukt.. För ute i världen där djungelns lag råder där blir det hårt fort, väldigt fort.
I beg to differ.
Att inte ta ställning, är inte detsamma som att vara opartisk eller i sanningens tjänst.
För att man lämnar allt obesvarat är inte detsamma som att presentera verkligheten som den är. Att vara opartisk är att låta verkligheten få tala, det är att testa och nagelfara verkligheten och låta erfarenheten av detta få svara på det som är sannt!
Att inte säga att man själv har kommit till vissa egna slutsatser om verkligheten är ej opartiskhet, men opartiskhet är ett ställe att utgå ifrån ingen fakta man kan lära ut. Bara beskriva hej så här är verkligheten och detta har jag själv förstått av verkligheten ("jag lutar åt att det är så här", och jag lutar åt det hållet pga. av det här och det här. Det är bättre att vara öppen med korten från början, för ens övertygelser kommer obönhörligt leda en till att man plockar fram vissa saker om verkligheten hur som helst, oavsett hur opartisk man har förutsätt sig själv att vara. Verkligheten är för stor för att inte förenkla/abstrahera och solla åt sina elever! Då måste man berätta på vilket sätt man resonerar i denna process! Varför man väljer en viss lärobok etc etc.
Att säga att allting kan vara sant, är en sjukt utmanande för en ung elev och kan krossa en elev oftast behöver man en puff i en viss riktning. Verkligheten fungerar så lärarna kommer putta eleverna åt ett visst håll subtilt eller öppet.. Kanske i helt fel riktning åt det som är falskt, farligt, leder till omoral, ?
Hur kan man tro att demokrati är ett bra grund att stå på för att uppfostra goda samhällsmedborgare?
Demokrati är helt enkelt ingen stabil grund för ett samhälle eller för en läroplan att vila på. Demokrati är ett sätt som man kan fatta kollektiva beslut på och ett regeringskick, det är inget moraliskt ramverk eller ens en vision av hur man ska uppnå fred. Att alla har lagstadgad rätt att tala i mun på varandra ger inte fred. Man kan rösta fram ett krig.
Så saken är alltså återigen vad är sant? Inte hur vi inte ska skriva våra elever på näsan? Man skriver ändå på deras näsa hur man en vill (i sitt urval och i sin betoning i det man lär ut).
Att läraren aldrig bekänner färg innebär inte att man ger eleven bäst möjlighet att nagelfara verkligheten. Snarare kommer verkligheten att framstå som stor läskig, ogripbar, utan sammanhang. Verkligheten blir väldigt stor, för stor att man snart går vilse och inte orkar ta sig själv ut ur denna snårskog.
Oftast blir de som inte pluggade natur på gymnasiet blir postmoderna i sitt tänkande med stor majoritet inte konstigt när det är den tongivande livsfilosofin i vårat samhället. Naturarna blir en del modernistiska ateister. Ateister som tror att att Gudstroende är bakåtsträvande idioter.. Men som sagt de andra ( kanske en och annan opopulär naturare) tar sin egen väg, de hamnar som sagt i sin egen hemma snickrade postmoderna koja..
Där man plockar saker lite här och där ifrån. Lite New Age floskler där, lite evolutionstänk där ("Jag är en människo apa, min viktigaste uppgift är att fortplanta mig!") , kanske sätter man upp en bok av Krister Sturmark i en hylla i sin kojja.. Och så har man en vit tygtavla med röd broderad text av farmor på väggen med 4 av 10 Guds bud på (ni vet en av de där Mose fick på en stentavla)... "Man skall inte stjäla", "man ska inte vara avundsjuk på sin nästas åsna", "man ska inte va otrogen" eller vad det nu står? Saker som de flesta kan skriva under på så som vi har fått lära oss av våra föräldrar.
Det är ett kaos! Och grunden på bygget är: ingen får säga mig vad som är rätt! Ingen får inte heller säga till någon annan vad som är fel! För det har jag lärt mig i skolan! Grundtanken är så här formulerat lite fint: alla världsbilder/berättelser om vårt ursprung är fel, de gör för stora sanningsanspråk! Låt mig bara va och plocka mitt eget smörgåsbord av åsikter och påståenden som jag ska tro på! Det är kontentan! Ingen sanningstörst, ingen längtan att förstå världen, ingen reel längtan att fixa världens problem, de är ju för svårt att hitta en lösning och om jag hittar en lösning så kan jag ju ändå ingen tro på mig, det är för upptagna av att ha kul med att hitta på sina egna svar! "Ingen kan ju berätta för någon annan vad den ska tro på"!
Sen sitter man där hela dagarna och skriker Fredrik Nietsche citat ur sin koja! Skrika intelektuella citat på ett osammanhängande grejer på kul är en kul hobby. Det löser inga problem, men det är coolt! Sen ett par ray bans på det! Och så vipps så är man en trendig ironisk hipster Stockholmare! En annan möjlighet är att man blir vattenkammad och inte gapar så mycket, det är mindre stötande och så kan man hänga tjäna lite mer pengar i yrkeslivet! Och detta nyss nämnda var om det var en intellektuell elev, annars så är troligare att ens "världsbildskoja", är ett fyllehak, utan moraliska regler på väggarna och där sitter man med ett gäng fortplantande människoapkompisar och stojjar i den och kanske en TV med en porrfilm igång som brusar i bakgrunden.. Om man har tur står det ett "Iron Maiden citat på väggen" - i stil med "live fast and die young"! Och ett kylskåps citat av Gudrun Schyman på kylskåpet. Det här är förstås en karikatyr en överdrift, detta är om man slår ihop 1 eller 2 svenska personer och deras åsikter och tankegångar. Stor övergripande sanning och att fakta ska stämma överens med varandra kommer inte högst på listan, det är inget man söker med tillräckligt stor iver.
Det mest intressanta om en världsåskådning borde rimmligtvis vara om den är sann och då borde väl även det diskuteras i skolan? Man kan säga att ens världsvild är en GPS, en GPS med en felaktig karta är helt meningslös! Om man inte ger sina elever en karta så kan man ju åtminstone låta de ladda ner de delar på kartan som stämmer överens med verkligheten, och då kommer måste man ju som lärare åtminstone få ge tips utan tvång?! Det kommer man ändå att göra som lärare! Då är det lika bra att va öppen med det. :)
Min erfarenhet säger att s.k. icke konfesionella lärare är de som lär ut evolutionsläran (dvs. en av ateismens grundstenar) och därmed undergräver allt människovärde och moral. Är de som har berättat för mig vad de själv tror på och har hånat min tro med påståenden som: "You get pie in the sky when You die!" Jag var iofs en väldigt opinerad elev som öppet sa vad jag tyckte! Kanske släppte den proffsiga fasaden då.. "Killen med stenåldersåsikter, han bör minsann veta sin plats.."