Ingen människa är god, vi är alla självcentrerade till syvende och sisst.. Vi kör dealen: Jag kliar dig på ryggen om du kliar mig till 70-80% av fallen, dvs. vår huvudsakliga kärlek är inte givande kärlek utan konsumerande kärlek, bara Guds kärlek är kravlös på ett obefläckat sätt.
Och om man umgås med Gud kan man få ta emot den och sprida den vidare..
Man kan bara ge det man har och vi har inte den obefläckade osjälviska kärleken inom oss, det var därför inte kommunismen fungerande, att försöka bygga utopi utan Guds kärlek.. En världsvitt brödrarskap där alla delar lika funkar bara om man blir glad när skattemasen kommer och att man frivilligt ger bort sina pengar för andra människor skull, annars byggs det upp agg och elände in i samhället och inte kärlek.
I dagens samhälle är det egoistiska drivkrafter som överkonsumtion som ska få ekonomier att växa och fungera och att få kugghjulen i världsekonomin att snurra. Till och med Kina som är kommunistiskt till namnet, har gått över till marknadsekonomi. och vi har istället sett att det leder till ensamma pensionärer på ålderdomshem, och ensamma överarbetade människor i jättelika ensamma lägenheter, och all slags överkonsumtion med en följande världsvid klimatkatastrof, växthuseffekten. Med andra ord är världen körd utan kärlek. Kärleken är det enda som kan rädda oss. Osjälvisk kärlek. Men den finns inte att hitta här på jorden, vi har letat i jordens 7 hörn utan att hitta.
Den finns i vår skapares hjärta, den skapare vi vänt oss bort ifrån. Jag har själv sett det.
PS. Men visst har det funnits fungerande egendomsgemenskaper som funkat: som det står i apostlagärningarna (en bok i Bibeln), de står om att de första kristna hade en gemenskap där delade sina ägodelar efter var och ens behov, fungerar bara om man är får känna att man har fått mer än vad man ger. (de kristna hade sett att Gud själv gett dom sitt eget liv, eller när han kom hit ner och dog på korset i form av människan Jesus).
Visst levde man i en mer givmild gemenskap i bonde/ bygdegemenskaper där alla hjälps åt att bärja skörden, men oftast har den godheten bara yttrast som ett socialt skyddsnät inte på givmildhet endast mot vänner och inte mot främmlingar (rasism har ju alltid varit utbrett). Men det är klart ibland glimmar osjälviskahandlingar fram, för vi är ändå Guds avbilder, men vi behöver Gud och hans kärlek för att fungera som vi var tänkta, vi var inte skapade för att fungera utan Guds kärlek..
